Svarte Petter och Löjliga familjen – två klassiska kortspel
[Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för CDON]
Vad hände med Svarte Petter och Löjliga familjen? Det har jag ofta undrat. Har varit väldigt tyst om dessa två klassiska kortspel som jag brukade tycka om att spela när jag var barn. Av en slump snubblade jag över dem igår, då jag egentligen var på jakt efter andra kortspel. Sedan jag spelade Love Letter i fredags har jag fått dille på snabba spel och nu letar jag febrilt efter mera.
Svarte Petter
Designen på både Svarte Petter och Löjliga familjen är gammalmodig på ett inte alltid så smickrande sätt, det är jag beredd att hålla med om. Som barn gillade jag verkligen illustrationerna och idag vet jag väl inte riktigt vad jag ska tycka. Men spelmekaniken i Svarte Petter är det i alla fall inget fel på. Spelet går ut på att utse en förlorare – kul kontrast mot att det annars brukar finnas en vinnare. Under spelets gång gäller det att para ihop korten två och två och att undvika att få det udda Svarte Petter-kortet på hand.
Löjliga familjen
Löjliga familjen eller Löjliga familjerna har däremot en vinnare. För att vinna kortspelet ska du vara den som samlat på dig flest kompletta familjer på handen vid slutet – varning för kärnfamiljsideal! Samma här, spelmekaniken bäddar för riktigt roliga spelomgångar och jag minns själv hur roligt och tillgängligt jag tyckte det var med detta kortspel för barn. Hade det inte varit perfekt om Löjliga familjen fick en makeover i stil med bilderboken Stjärnfamiljer eller något liknande?
